I dag är det stor premiär av vår film ”Sune i Grekland - All inclusive”.
Redan innan filmen fått premiär så har den orsakat ”hatstorm” och jag vet inte vad i tidningar och sociala medier.
En saga!
Just det. Vår figur Sune är en saga.
De finns inte på riktigt!
Så allt tal om att det ”ska vara de riktiga” som spelar rollerna är bara rent ut sagt ganska korkat!
De som senast spelade familjen Andersson är för gamla för att gestalta familjen denna gång.
Det är inte så konstigt!
Det har gått 20 år sedan sist.
Många menar att ”Sunes sommar” är en klassiker - och att den nya på inga sätt kommer kunna vara i närheten av samma klass.
Så kanske det är.
Men då måste man komma ihåg hur det var för 20 år sedan.
Vilken kritik fick ”Sunes Sommar”?
Eftersom den blivit så populär så borde den väl mest fått fyror och femmor i betyg från recensenterna?
Nä.
Det var ju inte riktigt så.
Den fick mest tvåor och treor i betyg.
Nån etta och någon fyra.
Och vad har den nya filmen fått för betyg?
Mest tvåor och treor.
Och så någon etta och några fyror.
Därmed inte sagt att den nya är precis lika bra som den gamla!
Det vet vi ju inte ännu!
När vi gjorde ”Sunes Jul” så fick vi laborera och testa olika saker både med manus och vid inspelningen.
En julkalender är cirka 6 timmar dramatiserad TV.
Sex timmar att leka, testa och laborera.
Så med den inskolningen så var det betydligt enklare för oss och regissören Stephan Apelgren och skådespelarna att skapa ”Sunes Sommar”.
Den här gången har vi inte sex timmar TV på oss att sätta karaktärer och lekfullhet.
Vi fick göra allt detta, så långt vi kunde, i manuset.
Vår ambition är att denna gång göra tre stycken filmer om Sune och hans familj.
Den första är tänkt att sätta de nya skådespelarna i rollerna som familjen Andersson.
De två nästkommande behöver inte lika lång etablering av karaktärerna.
Anders och jag har skrivit manus till filmerna ”Sunes Jul”, ”Sunes Sommar” (tillsammans med Stephan Apelgren) och ”Sune i Grekland” (tillsammans med regissören Hannes Holm).
Vi har även skrivit mer än 30 böcker om Sune.
Vi började för snart 30 år sedan.
Ibland blir filmer inte som vi själva hade önskat att de blev.
Ett exempel som vi inte är lika nöjda med är filmerna om ”Håkan Bråkan”.
Det saknades något av vår berättelse, för att vi ska känna oss riktigt nöjda med den.
Men den här gången är det mer som vår bokfigur Sune.
Känslan finns där.
Vi anser att det är en bra historia och bra skådespel och bra regi, klippning och slutresultat.
Trots att vissa kritiker tycker något helt annat.
Ett exempel är SVT:s proffstyckare, som sågade filmen totalt.
En 59-årig man utan egna barn, ska tycka till om en familjefilm.
Jag vet inte...
Det känns lite som om han fick fel film att recensera?
Eller den kritiker på Aftonbladet som recenserade ”Sunes sommar” och som tyckte att den var riktigt, riktigt dålig!
20 år senare sätter samma tidning samma recensent på att skriva om Sune.
Är inte det lite...dumt?
Man kunde ju räkna ut med den där bakdelen på kroppen att han skulle ge dåligt betyg även denna gång.
”Sune i Grekland” fick en tvåa.
”Sunes Sommar” fick en tvåa...
Men mest illa tycker jag om de recensenter som vill ”förhindra” barn att gå och se filmen.
De recensenter som på fullt allvar vill att föräldrar ska hindra sina barn att gå och se filmen.
Är inte fascismen omodern?
Det är precis lika korkat som att försöka tvinga iväg barn som INTE vill se filmen till biografen för att se ”Sune i Grekland”.
Vill man se en kul film och få sig några skratt.
Se ”Sune i Grekland - All inclusive”.
Är man inte intresserad av det.
Se den inte.
Det är inte så mycket krångligare än så.